Uppdatering av läget

Jag är hemma sedan länge nu och har gått uppe på Sös för provtagning 2-3ggr/v tills jag blev nerflyttad till vårdcentralen. Där går jag ju 2 ggr/v för att ställa in medicinerna. Hittills går det "sådär" men jag slipper sprutorna nu i alla fall *wo-hoo*.

B´s utredning går vidare, vi vet fortfarande inte om han får behålla sitt jobb eller ej. Hörseln verkar i alla fall vara väck för alltid :-(

Barnen är friska. Killarna började på dagis förra veckan och verkar trivas bra med det trots att favvofröken Max har slutat. Storbarnen mår bra de också, killen sitter vid sin dator och tjejen är lyrisk över sin lillasyster!

Lillfröken löken Snippster är frisk och frodas, väger numer 4.6 kilo och är 57 cm lång. Som Valter när han föddes med andra ord ;-)

Nu ska jag, Snippster och stora tjejen på Formex - ska li härligt att trängas lite :-D



/m

Allvarligt?

Ska det vara såhär? Klockan är 04.34 och här sitter jag och har ont :-( Varje andetag riskerar att hugga till som knivar i sidan så jag drar försiktiga, ytliga andetag. Jag vaknade av smärtan vid 04 och fick gå upp ur sängen kvart över, det gick inte att ligga kvar. Åh, jag är så trött - ge mig en liten natt utan smärta :-(

/m

Lungemboli

Joråsatte...

Eländet slutade ju inte med det nedanstående utan accelererade en aning.

Jag har två proppar. En sug-propp som heter Juno och så en propp till. En propp i lungan.

Jag ligger på inlagd SÖS, på akutvårdsavdelningen. Tillbringade kvällen och natten på akuten dit jag skickats av min läkare på VC som efter en lungröntgn sett vätska och förändringar i min högra lunga Shocked . Kom in till akuten vid 17, prover togs och datortomografi gjordes. Datortomografin visade att jag har en propp i höger lunga och därför har jag fått små infarkter och vatten i lungan.

Läkaren på ronden idag berättar att det är ett livshotande tillstånd och jag kommer få gå på fragminsprutor och waran, gå på koller hos koagulationsmottagningen 1-2 ggr/v.

Nu är det väl inte livshotande längre, nu får jag behandling men hur länge har jag gått med detta? Hela graviditeten? 5 veckor nu efteråt? Bara senaste veckan? Tänk på alla dagar, nätter och veckor jag varit ensam med alla barnen, tänk om något hänt då. Eller om något hänt under förlossningen, tiden efter eller när jag varit ensam med Juno.

Livet är rätt skört, skörare än man vill veta tror jag. Nu hoppas jag bara på ett snabbt tillfrisknande och att jag slipper gå på medicin i resten av livet. Och att jag slutar fundera på var nästa propp ska sätta sig

/mie