Dagen började tidigt med att Valter, snart 2.5 år, drömmer mardrömmar och ligger och storgråter en trappa upp.

Först låter jag honom vara eftersom det där händer då och då men då slutar han oftast inom någon minut och somnar om.

Så icke i morse då han helt plötsligt börjar illvråla och kommer klampande nerför trappan (väcker Eskil) och ställer sig och rycker i ytterdörren. "Vara inne, vara inne, vara inne..." vrålar han. Troligen har han drömt att pappa gått ut eller något sånt.

Jag lyckas lugna honom och han går upp igen, lägger sig och somnar om. Eskil däremot tror det är morgon och kryper varv efter varv i sängen. Till slut somnade han vid bröstet och allt är frid och fröjd. Tills...

...BONK...UÄÄÄÄÄÄ. Eskil har vaknat och krupit iväg utan att jag märkt det och ramlat ner från sängen för första gången. Krokodiltårar och en ful bula i pannan. Han får bröstet och somnar om.

Sedan är det lugnt ett tag bortsett från att jag har en hemsk huvudvärk. Vi går upp, äter frukost och går ut för att åka pulka. Eskil kräks när jag klär på hnom och är lite grinig, får byta kläderna en extra gång pga kräks.

Vi kommer in och Eskil stupar i säng. Efter c:a 1 timme går plötsligt Eskils andningslarm igång och jag FLYGER till sovrummet. Man hinner tänka ganska mycket på den stunden det tar att springa dit och trots att det rörde sej om kanske 10-15 meter kändes det som en kilometer.

Först ser jag honom inte då han ligger ihopkrupen under täcket men så får jag syn på honom och SLITER upp honom, helt slapp. Jag SKAKAR honom och bara skriker och Eskil vaknar, tittar på mig och ser lite förvånad ut. Inte lessen eller rädd, bara förvånad. Så gosar han in sig mot min axel och slumrar till och jag står i adrenalinchock och darrar som ett asplöv. Valter står tyst bredvid och tittar storögt på.

Fy faaaaaaan säger jag bara så jädra rädd jag blev :-(

Ringde sedan barnakuten och då var Eskil sig själv igen så vi stannar hemma och ser att han är som vanligt. Han kräks en del men verkar må bra annars, kryper runt som vanligt, har krossat sin första tallrik (mitt FINA Matteus porslin :-( ...) och har sovit en gång till utan obehagliga överraskningar.

Som om det inte var nog med detta rasade Valter nyss ur sin matstol med ansiktet först.

SKITDAAAAAG!!

Och var är sambon tror ni? Jajamen - Köpenhamn.

Två bilder från idag, bilder från när det var trevligt:



Vi är ute och åker pulka!


På kvällen var Eskil äntligen sig själv igen!

över och ut!

/m