Ja nu är det såhär att vi har hamnat i HELVETET. I onsdags morse ramlade det in ett gäng högljudda hantverkare och började riva vårt badrum. De ska enligt egen utsago hålla på i SJU veckor vilket får även fastighetsförvaltare att tappa hakan. HUR kan det ta sju veckor att göra TVÅ badrum?? (vårt och ett till, alla andra i huset är gjorda för flera år sedan).

Vi som precis fått så himla fint, ett så otroligt vackert och funktionellt sovrum och killarna har äntligen fått ett eget rum och så hann vi aldrig njuta av det :-(

Ta mej härifrååååååååååååååååån :(

/mie

Det här har jag på min vägg:





Vad har du på din?!

/mie

VARFÖR ska det vara så himla svårt att glädjas åt andra eller åtminstone bara hålla klaffen? Tycker man något kan man väl åtminstone se till att vara lite påläst först.

Suck, suck, trippelsuck...

En liten kik på resmålet:




/mie

För om det gör det är vinterresan bokad :-D

/mie

Något jag blir riktigt trött på efer att ha begåvats med en liten bebistjej är allas kommentarer om hur GLAD jag måste vara över att ha fått en flicka denna gången. Missförstå mig rätt, jag är överlycklig över Juno men hur kan folk ens tänka tanken att hennes kön är det som gör mig mest lycklig? Jag har fått ett friskt, levande barn till, det är vad som räknas.

"Nu frossar du väl i rosa?" Nej faktum är att jag direkt jag fick veta vad det var för kön började fundera på vad jag skulle göra med alla rosa kläder jag köpt och hade kvar efter killarna. Jag kan ju inte sätta rosa på en tjej, det blir ju nästan larvigt. Nu råkar jag älska färg i allmänhet och rosa i synnerhet så de rosa plaggen fick stanna och de används till Juno. Små klänningar däremot... hon ser ju bara utklädd och uppstoppad ut! Klänning är ett lysande plagg (på både flickor och pojkar) när de kommer upp i ettårsåldern, lätt att sätta på, lätt att byta blöja eller bara tulta runt utan blöja men med snoppen/snippan skyld. Innan dess känns klänning som nåt rätt onödigt, enbart en acessoar för att visa att "här ligger en flicka, fråga inte vad "han" heter". Och ännu värre, dessa små hårband man kan köpa till tjejer...tänker inte ens börja berätta vad jag tänker och tycker om dessa (eller deras föräldrar ;-)).

På killarnas dagis är många i personalen sorgligt dåliga på genustänkandet och kommer ofta med kommentarer typ:
"Har du hittat dom fina skorna i lillasysters låda?" (Eskil har sandaler med rosa band)
"Har lillasyster lånat ut sitt hårspänne?" (Valter har på sig SITT hårspänne med en glittrig blomma på)
"Dom är som ett gift par de där två, dom är såå kära i varandra" (Om Eskil och hans lilla bästis N (flicka). Att de är 3 år och bara uppskattar varandras sällskap som bästisar brukar göra går inte för de är av olika kön? De måste vara "kära"?)

GAAH! Låt för tusan barnen vara barn utan att pådyvla dom en massa larv och tjafs. VEM skadas av att en 5-årig pojke föredrar rosa och glitter framför alla tiders urlarviga Spiderman (som verkligen inte lämpar sig för en 5-åring), flames och döskallar? VARFÖR ska det påpekas i huvud taget? Måste man kommentera hans val av kläder? Den där urlarviga ursäkten att 5-åringen i rosa tröja kommer bli mobbad köper jag INTE. Det barn som mobbar har fått höra från någon att rosa till pojkar är fel. VAR kan barnet hört detta? Gissa tre gånger; från sin inskränkta mamma eller pappa. Det är en FÄRG. F - Ä - R - G. Inget mer än så.

"Min son får inte ha rosa/rött/lila för min man" Öh? Moget. Homofobi någon?

Faktum är att det finns folk därute som på allvar tror att pojkar i rosa blir bögar. Blir barn i camokläder barnsoldater då?


Ska fortsätta vräsa av mig en annan dag, nu ska jag äta

/mie