Igår em var killarna ute och lekte på innergården. Vi kollade till dom med jämna mellanrum men 100% koll hade vi inte. Plötsligt började Eskil gråta och Valter ropade "förlåååt". Sambon gick ut och hämtar Eskil och Valter berättade att han stoppat en blompinne i ögat på Eskil "men jag sa förlåt, pappa"...

Eskil kommer in, vi tvättar av händer och ansikte och försäker se men det verkar vara ok, han blinkar lite och har ju ont men inga sår syns och han har slutat gråta för länge sen och vill iväg och leka vidare. 2 timmar senare när vi stter och äter gnuggar han sej konstant i ögat som börjar se lite rött ut. Vid en närmare koll har han en blödning i underkant på ögat och jag äter upp och går sen och ringer sjukvårdsrådgivningen som i sin tur ringer upp S:t Eriks ögonakut. De vill att vi ska komma in och visa upp Eskil så vi plockar med oss det lilla barnet och åker dit (vid såna här tillfällen är jag extra glad att vi bor inne i en storstad, det är nära till allt och allt finns tillgängligt dygnet runt).

På vägen till bilen kollar vi blompinnen och det är en aluminium-pinne som är ganska spetsig i ena änden och har en metall-blomma i andra. Skitful rent utsagt men det är nån sorts dekoration man har i blomkrukor och/eller rabatter. Den är alltså jordig i ena änden och rostig i andra - mindre bra! Nåväl, vi kommer in och en sköterska kollar lite snabbt och avfärdar det hela med att det ser bra ut och att om det vore nåt allvarligt hade Eskil gråtit mer. Jag talade om för henne att Eskil tyvärr är dålig på att visa att/om han har ont och att han när han blev limmad och tejpad i pannan efter en närkontakt med en list knappt sa ett pip. Jag åker gärna hem men jag vill ändå vara säker på att ögat är ok eftersom ögonen är hyfsat viktiga och svåra att ersätta om nåt händer. Så ångrar sej sköterskan och vill att vi ska komma in och så får vi vänta i väntrummet (som är helt tomt). "Sätt er och vänta, det tar en kvart ungefär". 45 min senare hör jag hur hon ringer ner läkaren och ytterligare 3 min senare kommer läkaren in i väntrummet (helknäppt, vet inte varför dom gjorde så och jag iddes inte fråga).

Eskil somnade efter 5 minuters väntan och ligger nu jämte mig i en soffan och sover djupt. Läkaren frågar lite vad som hänt och frågar om Eskil gråtit mycket osv och jag drar limma/tejpa-historien igen och att han alltså är svår att bedöma på det sättet. Hon går och hämtar lite olika droppar osv för att kolla hans öga och genomför sedan hela undersökningen med färgdroppar ("dom kan svida lite"), natriumklorid, starka lysande lampor, kläm och tryck och känn och Eskil - ja han sov sig igenom alltsammans. Läkaren skrattade och sa att hon förstod vad jag menade, att det nog var rätt svårt att göra bedömning bara på hur ont eller hur påverkad Eskil är.

Nå, för att äntligen komma till slutet så såg det rätt bra ut. Inga sår eller revor. Risk fanns ju för infektion men vi fick med oss salva mot en ev sådan att behandla med i förebyggande syfte. Eskil sov sig igenom hela färden från väntrum - bil - hem - avklädning också!

Det är både skönt och hemskt jobbigt att han är så himla tålig men just idag var det väl inte så tokigt att få sova sig igenom hela undersökningen som säkert varit lite obehaglig för honom om han varit vaken!

/mie