Mådde ok hela söndagen och tog det jättelugnt. Söndag vid 19 började jag må lite illa igen och tänkte att det var psykiskt för det kunde inte komma tillbaka igen. Eller?

Söndag vid 22 - jodå. Mår som en fyllsjuk iller igen. Tar en tavlett mot illamående och lyckas somna halvsittande i soffan.

Vid 2 drar det dock igång igen och fortsätter hela natten. Får äntligen sova lite framåt 7.30 men 8 ringer klockan och det är dags att lämna barn. Sååå dålig och iväg och lämna barn - vilken pärs säger jag bara. Kom hem igen och fick i mig lite Proviva och bröd. Somnade och sov tills klockan ringde vid 13.45, fixar en akut läkartid tills imorgon bitti kl 8.20. Jag ska be om Zofran e-som de verkar hjälpa + att läkaren får se om det finns mer prover som ska tas nu, hur vi ska gå vidare med detta.

För er som inte vet låg jag inlagd på sjukhus 3-4 dgr i höstas m dropp då jag hade en campylobactinfektion. Denna behandlades aldrig då den var på tillbakagång när den upptäcktes och det brukar tydligen inte behöva behandlas.

Det är som att jag mår ok så länge jag inget äter men så fort jag får i mig mer än lite Proviva, fil eller bröd så kommer skiten tillbaka. Nu tänker jag inte äta alls för jag klarar inte det här längre, att vara så förlamande illamående är rent knäckande

Det här blev rörigt och väldigt långt. Någon som har några smarta tankar om vad det kan vara? Någon som gått på Zofran och kan säga hur det är?

Som parentes vill jag tillägga att min karl inte är en jäkla knöl som åker och jobbar när jag är dålig men det är ju svårt att veta när man mår hyfsat varannan dag och när jag väl blev dålig nu igen var han på väg till Tallinn = det tar en stund att vända och komma hem igen

/mie