Nu har B varit hemma sedan slutet av maj. I början av juni blev han sjuk och imorgon ska han börja jobba igen efter nästan 4 månders sjukskrivning. Sjukskrivningen är inte riktigt slut, han väntar på papper fr luftfartsstyrelsen, men snart så är det tillbaka till verkligheten som gäller. På gott och ont. Jävligt gott att han fick behålla jobbet, ont för barnen som återigen måste leva utan pappa så mycket och ont för den stackars mamman som ska rodda i allt helt själv.

Stambytet går in på sin tredje vecka nu. Jag försöker hålla mig hemifrån med lillfisan, bokar in mig på fikor och promenader med mammalediga kompisar (jisses vilken tur att jag har er). Denna veckan är alla barnen hemma, det är bra för då behöver småbarnen inte vara ensamma hemma om mamman blir kissnödig efter kl 19.30... Jag hatar att behöva gå ner i källaren och kissa på kvällarna. det är ett gammalt hus och jag är mörkrädd

Imorgon är det provtagning igen. Förra veckan hade jag så dåligt värde att läkaren hotade med att skicka upp mig på en ny datortomografi för att se om proppen fyllt på sig. Hurra! Tyckte jag. Inte. Hoppas värdet är bättre imorgon.

Nu ska jag ta mina onda fogar och min übergulliga lilla bebis och gå till sängs. Räknar med att få sova till 8, sedan är det dags att göra iordning killarna för dagis. Juno sover i alla fall hela nätter sedan ungefär 1-1.5 månader tillbaka. Somnar vid 22-00 och sover till 8-9, ammar och somnar om! Mystrasa!

/mie