Therese: för att det förväntas att en tjej ska ha rosa, det är nästan så det inte är riktigt pk att klä en flicka i rosa. Det är naturligtvis lika larvigt det för rosa är fortfarande bara en FÄRG, inget annat!



Därför används de rosa plaggen med samma glädje som alla de andra och jag tänker fortsätta köpa de kläder jag (och barnen) gillar och strunta i alla fåniga "regler" och samhällsförväntningar :-D



/mie

Vaddå lillasysters grejer :hopmad:

ler stort härligt! Kan bara hålla med :)

Japp tänk.... Så det är rätt skönt när Max avkräver mig på ett brett, rosa hello kitty hårband att sätta upp håret med, läppbalsam i en "tjejask" eller som senast: ett par knallrosa pyjamasbyxor. Visst man kan ju tycka att jag överdriver åt andra hållet då, men jag erkänner jag känner mig rätt lättad över det ;)

Jadu! Kan inte annat än att hålla med, fast jag är sjuukt nöjd med vårt dagis och hur de för det mesta hanterar kommentarer som att Ru har tjejskor för att han har ett par med rosa glitterhjärtan.

Ffa kan jag irritera mig på att alla sk. pojkkläder är svarta, mörkblå, beiga och andra i mina ögon tråkiga färger. Det är klart att barnen spontant appelleras av de färgglada kläderna! Det jag tyvärr märker på Ru nu när ha börjat på storbarnsavd är att han tar åt sig av de större killarnas kommentarer :-(



/ Anja m. Mira och Ruben

Ja, naturligtvis är det bara en färg. Men jag tycker du skulle vara lika öppen åt andra hållet. OCKSÅ. Man behöver inte värdera Spindelmannen annorlunda än Hello Kitty - vissa pojkar älskar Spindelmannen och måste få visa det lika mycket som de pojkar som älskar My Little Pony. Det är som du skriver i en kommentar ovan - det mest politiskt korrekta är att pojkar älskar rosa och att flickor vill ha döskallar. För mig är det bara saker. Låt barnen klä sig som de vill, oavsett om det är spindelmannen, klänningar, rosa balettkjol (ÄVEN för flickor!) eller Barbarossautstyrsel. Det enda jag begär är att barnen är snälla och trevliga mot varandra, vad de klär sig i är inte viktigt så länge de känner sig fina själva.

Maria: Självklart får de välja men jag har ett ansvar att styra undan det värsta smäcket. Spindelmannen och Stålmannen kommer inte innanför vår dörr, detsamma gäller Barbie och My little pony etc. Varför? Jag väljer att inte stödja den typen av "underhållning".



Hittills har ingen av dem frågat efter det och det beror nog väldigt mycket på att vi inte handlar i den typen av affärer som säljer dylika kläder eller köper den typen av filmer/lego/leksaker osv! Om det efterfrågas får vi ta den diskussionen då!



/mie

Sitter här och ler.

Att du gillar att klä killarna i rosa och färg utan "fula" tryck har jag ju inte kunnat missa efter att ha följt dina foton på killarna.

Å jag håller ju med dig.

Jag köpte inga klänningar till Elvira förrän hon kunde gå, de var ju bara ivägen när man skulle bära, de hon hade var presenter. Jag gillar inte ljusrosa så det har jag inte köpt förrän hon själv valt det. Gillar däremot starkare rosa så det har alla barnen, även killarna.

Elvira hade en spindelmannen period när hon var runt 2,5 år så hon hade ett par tröjor som killarna nu ärvt.

Harry och Dante de vill ju vara som storasyster, så de vill ha rosa, nackellack och hårtofs.

Haha, ja, det kommer inga Spindelmannen in här heller, men jag är ju tyvärr en rätt elak mamma som bestämmer vissa saker över mina stackars barn. Disneytryck göre sig icke heller besvär. Eller några andra kommersiella tryck heller, om jag tänker efter. Det är inte av några politiska skäl, utan enbart estetiska. Jag tycker de är fula, och jag vill inte att de ska förfula mina barn. Får man säga så? Nu säger jag så, i alla fall.



Det jag menade är att föräldrar ofta får något blankt i ögonen när en pojke visar sin smak och det gäller något traditionellt feminint, men när pojken visar sin smak och det gäller något traditionellt maskulint så ska det genast stävjas. Alla har rätt till sina intressen - både balettkillen och hockeykillen. Det är inte så att den ena är openminded och den andra är neanderthalare. Men det kanske inte alls var din tolkning av det hela, men ibland hör man de tongångarna (på AFF tex).

Jag måste säga att jag har kommit på mig själv med att vara mycket mer positiv när min son väljer rosa än när min dotter gör det, och det stör mig. Det är ju inte heller ok tycker jag. Jag har lite svårt att tänka om och se det som vad det är - helt enkelt FÄRGER.



Just nu har t ex barnen samma modell på gummistövlar och sonen har rosa och dottern blå. Det känns mycket bättre än att det hade varit tvärtom och det irriterar lite...



Det finns inga enkla och självklara svar och lösningar, men det är oerhört viktigt och intressant att reflektera över detta!